Alverna, eller Quendi som de kallade sig själva, beskrevs ofta som fagra varelser. De var långa och hade spetsiga (lövformade) öron, var ofta smalare, och så gott som aldrig synbart muskulösa.
Alver bodde på många platser i Arda, mest noterbara platserna var Lothlorien, Mörkmården, Gondolin, och Lindon.
Det fanns många grupper och av alver som alla kallade sig olika saker. Det fanns Minyar, Tatyar, och Nelyar, det fanns Eldarin och Avari/Avamanyar, det fanns Vanyar, Noldor, och Teleri, det fanns Familari, Sindar, Nanor, och Laiquendi, det fanns Amanyar/ Calaquendi, Umanyar, och Moriquendi.
Alver hade, generellt sett, goda relationer med alla fria folken utom Dvärgar.
Karaktär och kultur[]
Generellt sett var alver lika människor, men det fanns skillnader. Alver ansågs vara arten närmast Ainur, då de är den arten som liknade dessa mest, både genom sin skönhet och vishet, men främst genom sin förkärlek till naturen. Alver älskade havet och stjärnorna, då dessa var det första de såg när de vaknade upp, och de var märkta av en nyfikenhet och en åtrå till kunskap och hantverk.
Alver var goda i naturen och svåra att korrumpera. Dock kunde de luras över till ondskan, och de var mottagliga för girighet, högmod, avundsjuka.
Utseendeskillnader mellan könen hos alver var mindre men fortfarande så att skillnaden var märkbar. Trots att alver ofta är smala och lätta och sällan märkbart muskulösa är de ofta mycket starka, om än deras naturliga styrka kan överkommas av mycket starka människor. Det beskrevs ofta som att alvers utseende sällan ändrades mycket efter att de blivit vuxna, vilket man ansågs bli vid femtio års ålder. Ofta var det även vid denna ålder alver gifte sig.
De var graciösa och viga och lätta på fötterna, och de var alltid tvåhändta. Alver kunde gå ovanpå snö, och lämnade sällan spår i marken där de gick. Alver hade långt känsligare sinnen än människan. Alver hade mycket svårare och svälta än människor och var tåligare mot naturfenomen. De blev sällan heller förgiftade och dog överhuvud taget sällan av annat än våld eller sorg.
En annan särskild egenskap hos alver var att tyda varandras ögon, och att tala genom tankar.
Arkitektur hos alver är extremt mångfaldig, och det finns byggnader såväl under som ovan jord, som i berg och grottor, och de har funnits alvbyggnader av sten, men det finns också alver som bor i levande träd. En viktig del av alvers kultur är sångerna, av vilka alver har väldigt många, ofta om historiska händelser, hjältar eller kungligheter. Alver som red gjorde detta utan sadel eller träns.
I strid använde alver oftast olika typer av svärd och bågar.
Historia[]
...
Undergrupper[]
Quendi är de övergripande namnet på alla alver.
Minyar, Tatyar, och Nelyar, är de första namnen på de tre ursprungliga alvstammarna.
I och med Den Stora Resan från Cuivienen till Aman antog de alver som påbörjat resan nya namn på sina stammar, vilka de som inte påbörjat resan inte antog. I och med att de som inte påbörjat resan snart övergav stamsystemet dog de första namnen på de tre ursprungliga alvstammarna tillslut ut.
Alverna som påbörjat Den Stora Resan började alltså kalla de som både tillhörde Eldarin och någon av de gamla stammarna för någonting nytt.
- De som förut kallat sig Minyar började nu kalla sig Vanyar,
- De som förut kallat sig Tatyar kallade sig nu Noldor
- De som förut kallat sig Nelyar kallade sig nu Teleri
Undergrupper av Teleri[]
Teleri skulle under Den Stora Resan komma att splittras i fyra grupper. Av dessa var det enbart en som slutförde det ursprungliga målet att ta sig fram till Aman.
Falmari var de telerialver som följde Olwe till Aman.
Sindar var de telerialver som följde Elwe, och bosatte sig i Beleriand.
Nandor var de alver som följde kung Lenwe.
Laiquendi var från början Nandoralver, men Nandor blev snart attackerade av överlägsna mörkerväsen från norr, och då gav sig Denethor ut för att söka skydd närmare Nandors kungariken, och Laiquendi var de som följde honom i sin resa.
Grupper av alver som inte refererar till stam[]
I och med att Valarna under Trädens ålder erbjöd alverna att resa till dem i Aman så blev det en stor splittring mellan de som tog emot erbjudandet och de som avstod. Alverna har många namn på vad som hände med de olika folken då, och dessa namnen är helt gruppöverskridande mellan de stammar alver som fanns då.
Eldarin var först Valarnas namn på alla alver, men det var enbart de kom senare att enbart syfta på de alver som påbörjade den stora resan från Cuivienen till Aman under Trädens ålder (och deras ättlingar), medan Avari/ Avamanyar syftar på de alver som vägrade Valarnas inbjudan till Aman och stannade kvar i Cuivienen under hela Trädens ålder (och deras ättlingar). Avari var dock en ganska liten grupp, och de kom snart att enbart identifiera sig enbart som Avari och övergav stamsystemet.
Av Eldarin finns bland annat de två undergrupperna Avamanyar/Calaquendi och Umanyar. Avamanyar/ Calaquendi är de som kom fram till Aman, och Umanyar är de alver som påbörjade resan och gav sig av från Cuivienen, men som aldrig kom fram till Aman.
Moriquendi syftar på de alver som stannade kvar i midgård under Trädens ålder, det vill säga alla utom Amanyar, och är ett samlingsnamn för grupperna Umanyar och Avamanyar.
Språk[]
Det har genom historien funnits flera språk alverna har använt sig av. Det första språket alverna talade var primitiv Quenian.
Vid Den Stora Resan började dock Eldarin utveckla ett eget språk (även språket kallades Eldarin). De tre stammarna var dock åtskiljda under stora delar av resan, och Eldarin delades snart i två åtskiljda språk; Quenya och Gammal Telerin.
Gammal telerin kom senare att splittras i ännu fler språk; Telerin, Nandorin, och Sindarin.
Alver har två skrivspråk Tengwar och Cirth