Dvärgar

Dvärgar
Herravälden	Erebor, Khazad-dûm, Belegost, Nogrod, Järnåsarna, Orocarni, Glittrande Gruvorna, Grå Bergen, Dimmiga Bergens norra del, Blå Bergen
Språk	Khuzdul, Iglishmêk (teckenspråk)
Medellängd	4 till 5 fot eller 1,2-1,5 m
Hudfärg	Troligen vit
Hårfärg	Röd, vit, grå, blond, brun, svart
Beskrivning	Korta till växten, skägg
Livslängd	ca. 250 år

Dvärger, eller Khazâd på deras egna språk, var kortväxta varelser, ofta vänliga mot Hoberna men däremot suspekta mot Alverna. De arbetade oftast som smeder eller stenarbetare, och var ofta enastående i deras skapelser.

Även om det fanns flera olika stammar bland Dvärgarna så var Långskäggen den mest framträdande.

Historia

Ursprung

Till skillnad från Alverna och Människorna så räknas inte Dvärgarna till Barnen av Ilúvatar. Deras skapare var Mahal, känd som Aulë. Aulë skapade de sju Fäderna av Dvärgarna någonstans i Midgård, och det är från dessa alla andra Dvärgar går i arv till. Aulë hade trots det inte gudagåvan att bevilja självständigt liv till varje skapelse; Aulë ångrade sig och talade till Ilúvatar och lovade att behålla dem. Ilúvatar talade då till Aulë och samtyckte om att bevilja dem äkta liv och inkluderade Dvärgaran i Hans plan för Arda. Ilúvatar lovade att ge Dvärgarna liv, och därför är de ofta kända som "de Adopterade Barnen av Ilúvatar". Dvärgarna vaknade upp kort efter Alvernas Uppvaknande.

De Sju Fäderna vaknade upp på deras destinationer i par med deras fruar, med undantag av Durin I som vaknade upp ensam. De sju olika Dvärgstammarna var:

• Långskäggen, Durins Folk, ursprungligen från Gundabad.
• Eldskäggen och Bredbalkar, ursprungligen från Nogrod och Belegost.
• Järnnävar och Stelskäggen, ursprungligen från Orocarni i fjärran Öst.
• Svartlåsen och Stenfötter, ursprungligen från Orocarni.

Durin bosatte sig i grottorna ovanför Kheled-zâram, vilket senare skulle bli Dvärgarnas största rike, nämligen Khazad-dûm. Därför låg inte Långskäggens rike i närheten av något annat Dvärgrike.

Där fanns också en åttonde grupp av Dvärgar, som inte var seperata medlemmar från de andra sju Dvärgstammarna; men bestod av landsflyktingar från varje, kallade Smådvärgarna. De var jagade som djur innan de så gott som utrotades av Alverna under Första Tidsåldern.

Första Tidsåldern

I många år kände inte Dvärgarna till något annat folk; inte förens Eldskäggen och Bredbalkarna mötte Alverna för första gången i Beleriand 1250, under Trädens År. Under den tiden fanns det vänskap mellan Sindar och Dvärgarna, och de skapde tillsammans många verk. Dvärgarna av Nogrod var oöverträffliga i Midgård när det gällde smedkunskap. De grävde bland annat grottorna i Menegroth. Det var Dvärgarna som berättade för Sindar om Orcherna som anföll Alverna på andra sidan berget, och Kung Thingol började då en ansamling av vapen som Dvärgerna gjorde till honom.

En tid senare gick en här av Orcher över berget och anföll Alverna, men under Första Slaget om Beleriand besegrade Alverna dem och Orcherna flydde. De som kom undan och flydde söderut sprang rakt in i en här av Dvärgar som förgörde dem.

Efter Noldors Återkomst så önskade Finrod Felagund att bosätta sig i Nargos Grottor, och Dvärgarna av Blå Bergen hjälpte honom och gav honom det Dvärgiska namnet Felak-gundu (Felagund). De gjorde honom också smycket Nauglamír.

Situationen blev till sist ohållbar mellan Morgoths styrkor och Alverna, Människorna och Dävrgarna i Nirnaeth Arnoediad. Dvärgarna stred för Maedhros Union.

I början av Andra Tidsåldern utvandrade de flesta Eldkäggen och Bredbalkarna till Khazad-Dûm från deras städer i Blå Bergen, som blivit förstörda under sänkningen av Beleriand.

Andra Tidsåldern

De sju ringarna

Dvärgarna deltog inte i någon viktig händelse i historien. Men deras vänskap till Alverna blev kanske tajtare än någonsin; Dvärgarna av Moria behöll en nära kontakt till Gwaith-i-Mírdain av Eregion. Morias Portar byggdes för att underlätta kommunikationen mellan de två raserna, och byggdes gemensamt av båda raserna.

När Eregion plundrades utav Saurons härer, anföll Dvärgarna dem bakifrån men det var för sent för att hindra Sauron från att erövra hela Eriador.

När "Annatar" delade ut Maktens Ringar, gavs sju stycken till Dvärgkonungarna för att kunna tygla och kontrollera dem. Men effekten blev inte som Sauron väntat sig; Dvärgarna tynade inte in i Vålnadsvärlden. Ringarna förstärkte bara deras girighet och förmåga att skapa rikedomar.

Mot slutet av Andra Tidsåldern så valde några Dvärgar från Moria att förena sig med den Sista Alliansen mellan Alver och Människor och gick tillsammans ut i det Stora Kriget.

Tredje Tidsåldern

[[TD 1980|

]]TD 1980 så vaknade en Balrog upp i djupet av de Dimmiga Bergen och Dvärgarna flydde Khazad-Dûm, som från och med då började kallas Moria, vilket betyer "svart avgrund". De flesta av Durins folk begav sig till Grå Bergen, men en del följde den nya konungen, Thraín I, som begav sig till Erebor, i utkanten av Mörkmården under TD 1999 och där började han bygga upp sitt nya rike och senare Ered Mithrin.

I över 300 år levde Dvärgarna av Grå Bergen fridfullt, ända tills Drakarna i Norr började forta sig. Några flydde då till Järnåsarna, men de flesta följde den nya kungen Thrór till Erebor för att bilda ett nytt Kungarike under Berget. Där levde de i 200 år, ända tills draken Smaug anföll Dvärgarna och tog över deras rike TD 2770. Kungen bestämde sig då för att vandra söderut med en liten skara familjer och anhängare, men de flesta överlevande begav sig till Järnåsarna.

Durins folk bosatte sig i Dunland, och TD 2970 gav Kung Thrór den sista av de Sju Dvärgringarna till sin son och begav sig själv tillsammans med Nár till Moria. Inne i Moria så blev Kung Thrór dödad av Orchkungen Azog. Nár återvände och berättade vad som hänt, och Thráin blev då rasande och samlade ihop alla Dvärgarna till krig, för att hämnas sin far. Således började Kriget mellan Dvärgar och Orcher, där Dvärgarna förintade alla Orchernas fästen i Dimmiga Bergen en efter en, innan de nådde fram till den Östra Porten av Moria, där det stora Slaget om Azanulbizar utkämpades. I detta slag så slog sig alla Dvärgklaner samman, men Orcherna behöll ändå ett stort övertag ända tills hjälp kom. Náin, son till Grór, anlände med en här av Dvärgkrigare från Järnåsarna. Slaget slutade med en seger till Dvärgarna, men till en stor betalning. Náin dödades utav Azog, men hans son Dáin hämnades genom att döda Azog. Efter slaget ville Kung Thráin entra Khazad-Dûm, men de andra Dvärgarna misstyckte, och Dáin varnade honom också för Durins Fördärv som han kunde känna när han kom nära porten.

Thorin och hans dvärgar

Thráin begav sig efter det till Blå Bergen och etablerade sitt rike där, men tog en tid senare med sig ett följe och begav sig till Erebor. På deras väg blev han fångatagen av Necromancer och tagen till Dol Guldur. Gandalf träffade honom och fick hans karta och nyckel till Erebor före hans död.

Thorin träffade Gandalf, som berättade om hans fars öde. Thorin samlade ihop tolv Dvärgar, mest från hans egen härstammning, och fick sällskap av Gandalf och Bilbo Bagger.

Thorin tog med sig tolv Dvärgar och begav sig till Baggershus för att rekrytera Bilbo till deras skattjakt. De tolv Dvärgarna var:

• Dori, Nori och Ori
• Bifur, Bofur och Bombur
• Óin och Glóin
• Balin och Dwalin
• Fíli och Kíli

Uppdraget om Erebor slutade med Smaugs död i händerna av Bard. Efter ett gräl med Alverna och Människorna om den obevakade skatten så föreneade dem sig när Orcherna kom, och kämpade i Femhärarsslaget. Under slaget stupade Thorin.

En tid senare anslöt sig Gimli, son till Glóin, till Brödrarskapet av Ringen och blev god vän med Alven Legolas under Ringens Krig.