"Den engelskspråkiga världen är uppdelad i dem som har läst Sagan om Ringen och Hobbit och de som ska läsa dem."
- Sunday Times
Sagan om Ringen är en bok av J.R.R. Tolkien och uppföljaren till sitt tidigare verk Hobbit. Den publicerades i tre volymer mellan 1954 och 1955.
Berättelsens titelkaraktär är Mörkrets Herre Sauron i Mordor, den primära fienden i boken som skapade en Ring för att kunna styra de andra nitton av Maktens Ringar, och är därmed "Lord of the Rings". Sauron i sin tur var tidigare tjänare åt Mörkrets Herre Morgoth (Melkor), som är en karaktär i i Silmarillion, boken om Midgårds historia.
Tolkien hade ursprungligen inte för avsikt att skriva en uppföljare till Hobbit, och skrev i stället flera andra barn berättelser, däribland Roverandom och Gillis Bonde från Ham. Som sitt huvudverk började Tolkien att beskriva historien om Arda, berätta historier om Silmarillerna och många andra berättelser om hur raser och situationer som vi läser om i Sagan om Ringen-trilogin kom att bli. Tolkien dog innan han hann slutföra Silmarillion, men hans son Christopher Tolkien redigerade sin fars verk, fyllde i de tomma luckorna och publicerade den 1977.
Tolkien hade en djup önskan att skriva en mytologi om England, särskilt efter hans hemska upplevelser under Första Världskriget. Han påverkades också av den fortsatta industrialiseringen, där han såg det England han älskade försvinna och blev medveten om den enorma ondskan i världen. Således, för att förstå hans skrifter måste vi vara medvetna om hur "Tolkien den lärde" påverkar "författaren Tolkien". Hans skrivande om denna mytologi framstår som en Oxford-fiolog som är väl förtrogen med nordeuropeisk medeltida litteratur, inklusive stora mytiska verk så som Hervarar saga, Völsunga saga, den inflytelserika Beowulf samt andra fornnordiska, gamla engelska texter. Han var också inspirerad av icke-germanska verk, så som den finska eposen Kalevala. Tolkien var fullt bestämd att skriva en mytologi om England som påverkats av hans exponering och expertis i dessa gamla traditioner. Behovet av en sådan myt var ofta ett samtalsämne i sina möten med samtalsgruppen Inklings, andra forskare i Oxford som har beskrivits som de kristna romantikerna. De möttes varje vecka och diskuterade isländska myter och egna opublicerade kompositioner. Tolkien var överens med en av de andra medlemmarna i gruppen, C.S. Lewis, att om det inte fanns några lämpliga myter om England så skulle de bli tvugna att skriva sina egna. Tolkiens arbete har ofta tolkats i ljuset av detta.
Tolkien övertalades av sina förläggare och började i december 1937 skriva på "a new hobbit". Efter flera misslyckade startförsök kom historien om Ringen till, och boken muterade från att vara en uppföljare till Hobbit till att bli mer av en uppföljare till den opublicerade Silmarillion. Idén om det första kapitlet (En länge efterlängtad fest) skrevs ner i dess helhet, även om orsakerna bakom Bilbos försvinnande och Ringens betydelse inte färdigställdes förens våren 1938, då även titeln Lord of the Rings sattes. Ursprungligen skrev han en annan historia om att Bilbo hade använt upp alla sin skatter och letade efter ett nytt äventyr för att finna mer, men Tolkien mindes Ringen och de befogenheter som den hade och bestämde sig för att skriva om den i stället. Han började skriva den med Bilbo som huvudperson men beslutade att berättelsen var för allvarlig för att använda den roliga och kärleksfulla Hoben, så Tolkien såg till att använda en av Bilbos familjemedlemmar. Han tänkte först använda Bilbos son, men detta genererade några svåra frågor: Var var hans fru? Hur kunde Bilbo låta sin son utsättas för sådana faro? Så han sökte en alternativ karaktär för att bära Ringen. I en grekisk legend var det en hjältens brorson som fick maktens post, och så in i existens kom Frodo.
Skrivandet skedde långsamt på grund av Tolkiens perfektionism, och avbröts ofta på grund av sina skyldigheter som examinator och andra akademiska uppdrag. I själva verket var den första meningen i Hobbit skrivet på en tom sida av en elev på ett tentamen papper som Tolkien skulle gradera: "I ett hål i marken bodde en Hob". Han tycks ha övergivit boken under större delen av 1943 och påbörjade projektet igen i april 1944. Denna insats skrevs som en serie till Christopher Tolkien och C.S. Lewis - den sistnämnda skickades kopior av kapitel då han tjänstgjorde i Afrika i Royal Air Force. Tolkien fortsatte att skriva 1946, och visade en kopia av manuskriptet till hans förläggare 1947. Berättelsen skrevs klart året därpå, men Tolkien reviderade tidigare delar av arbetet fram till 1949.
En tvist med hans förläggare Allen and Unwin ledde till att boken erbjöds till HarperCollins år 1950. Han avsåg att Silmarillion (som till stor del var oreviderad vid denna tidpunkt) skulle släppas tillsammans med Sagan om Ringen, men Allen och Unwin gick emot förslaget. Efter hans kontakt på HarperCollins, uttryckte Milton Waldman att Sagan om Ringen behövde "kortas ner omdelbart". Så småningom krävde han att de publicerade boken 1952. Det skedde aldrig, så Tolkien skrev till Allen och Unwin och sa "Jag skulle gärna överväga att publicera någon del av materialet."
Publikation[]
På grund av den stora pappersbristen efter kriget, men också för att hålla priset nere till den första volymen så delades boken in i tre volymer (Sagan om Ringen: Bok I och II, de Två Tornen: Bok III och IV, och Sagan om Konungens Återkomst: Bok V och VI). Förseningar med att producera kartor och bilagor ledde till att dessa publicerades senare än man ursprungligen hoppats på - den 29 juli och den 11 november år 1954, och 20 oktober år 1955 i Storbritannien; något senare i USA. Konungens Återkomst var särskilt försenad. Han trodde inte att titeln gav bort för mycket av handlingen till böckerna. Han hade ursprungligen föreslagit War of the Ring, men detta förslag avslogs av hans förläggare.
Böckerna publicerades under ett "vinstdelnings"-avtal, där Tolkien inte fick något förskott eller royalties tills böckerna hade gått jämnt ut, för att sedan få en stor del av vinsten.
Ett index för hela volym i på slutet av tredje boken utlovades i den första volymen. Det visade sig dock vara opraktiskt att sammanställa i en rimlig tid. Senare, under 1966, hade fyra index som inte sammanställts av Tolkien lagts till efter slutet på Konungens Återkomst.
Eftersom de tre volymer var fördelade med så stor spridning brukar de kallas för Sagan om Ringen "trilogin". Tolkien själv använde sig av termen "trilogin" under arbetet, men han påpekade vid andra tillfällen att detta var helt fel, eftersom alla tre böcker skrevs och var tänkt som en enda roman.
1999 släpptes en brittisk med alla sex volymer i, plus en seperat sjunde bok med alla bilagor i. Med följde även en CD där Tolkien läser bitar ur historien. De enskilda namn för böckerna i denna serie har beslutats postumt, baserat på förslag som Tolkien gjort under sin livstid.
T Bok I: Ringen Ger Sig Iväg
O Bok II: Ringen Vandrar Söderut
L Bok III: Isengårds Förräderi
K Bok IV: Ringen Vandrar Österut
I Bok V: Ringens Krig
E Bok VI: Slutet på Tredje Tidsåldern
N Bilagor
Namnet för hela berättelsen förkortas ofta "Härskarringen", "LOTR" eller helt enkelt "LR" och de tre volymer FR, FOTR eller FotR (engelsk: Fellowship of the Ring), TT eller TTT (eng: the Two Towers) och RK, ROTK eller RotK (eng: the Return of the King).
Vissa platser och karaktärer var inspirerade av Tolkiens barndom i Sarehole, sedan Warwickshire, nu en del av Birmingham och i Birmingham själv.
Publikationshistora[]
De tre delarna publicerades först av Allen and Unwin under 1954-1955 med flera månaders mellanrum. De har efter det återutgivits många gånger av flera förlag, som en, tre, sex eller sju volymer. Två aktuella tryckningar är ISBN 0-618-34399-7 (en-volym) och ISBN 0-618-34624-4 (tre volymer).
I början av 1960-talet insåg Donald A. Wollheim, science fiction redaktör för ett förloag vid namn Ace Books som gav ut poketböcker, att Sagan om Ringen inte var skyddat i USA enligt amerikansk upphovsrättslagstiftning eftersom den amerikanska inbundna bokens upplaga hade bundits av sidor som skrivits i Storbritannien för den brittiska upplagan. Ace Books fortsatte att publicera en utgåva, otillåten av Tolkien och utan ersättning till honom. Tolkien gjorde detta uppenbart till amerikanska fans som skrev till honom. Trycket blev så stort att Ace Books återtog sin upplaga och gjorde en nominell betalning till Tolkien, betydligt lägre än vad han skulle ha tjäna på en lämplig publikation. Men detta beklagliga misstag överskuggade när en auktoriserad upplaga följde från Ballantine Books till enorm kommersiell framgång. I mitten av 1960-talet hade böckerna, på grund av deras breda exponering på den amerikanska allmänhetens scen, blivit ett riktig kulturellt fenomen. Den andra upplagan av Sagan om Ringen är från denna tid - Tolkien genomförde olika textmässiga ändringar för att producera en version av boken som skulle ha giltigt amerikanskt upphovsrätt.
Böckerna har översatts med olika grader av framgång i dussintals andra språk. Tolkien, en expert på filologi, undersökte många av dessa översättningar, och hade synpunkter på var och en som hade skött översättningsprocessen och hans arbete.
Den enorma populära framgången som Tolkiens episka saga fick, expanderade kraftigt efterfrågan på fantasy fiktion. Till stor del tack vare Sagan om Ringen, blommade just den genren under 1960-talet. Många välskrivna böcker i denna genre publicerades (jämförbara arbeten inkluderar Earthsea böckerna av Ursula K. Le Guin, Thomas Covenant romanerna av Stephen R. Donaldson, och i fallet med Gormenghast böckerna av Mervyn Peake, och The Worm Ourobourus av E.R. Eddison, återupptäckta). Böckerna påverkade också rollspelsbransch som uppnådde popularitet på 1970-talet med Dungeons & Dragons. Där presenterade många varelser som kunde hittas i Tolkiens böcker.
Som i alla konstnärliga områden, dök många mindre derivat av de mer framträdande verken. Termen "Tolkienesque" används i genren att hänvisa till den ofta använda och missbrukade handlingen i Sagan om Ringen: en grupp äventyrare på ett uppdrag i strävan att rädda en magisk fantasivärld från arméer och en ond "Mörkrets Herre", och är ett bevis på hur mycket i popularitet dessa böcker har ökat, eftersom många kritiker som ursprungligen fördömde Sagan om Ringen som "Wagner för barn" - en speciellt intressant kommentar i ljuset av att Sagan om Ringen var en möjlig kristen tolkning på Wagner, till exempel efter Oswald Spengler.
Under 2002 publicerades den första oavkortade ljudverisionen av Sagan om Ringen av Recorded Books med Rob Inglis som berättare.
Den 19 april 2009 kom den första e-boken i trilogin och publicerades av HarperCollins. Denns e-bok blev tillgänglig på waterstones.com, harpercollinsebooks.co.uk och tolkien.co.uk. En annan verision av e-boken fanns till förfogande för Amazon Kindle.
Böckerna[]
Sagan om Ringen började som en personlig utforskning för Tolkien i hans intressen för filologi, religion (särskilt katolicismen), sagor och nordisk och keltisk mytologi. Tolkien detaljerad hans skapelse i en häpnadsväckande omfattning, han skapade en komplett mytologi för hans rike Midgård, inklusive genealogier av tecken, språk, runor, kalendrar och historia. En del av detta kompletterande material beskrivs i bilagorna till Sagan om Ringen, och den mytologiska historien vävdes in i en stor, bibliskt volym med titeln Silmarillion.
J.R.R. Tolkien beskrev en gång Sagan om Ringen som "ett i grunden religiöst och katolskt arbete." Detta skrev han till sin vän, den engelska jesuiten Robert Murray, "omedvetet så i början, men medvetet i revideringen." (J.R.R. Tolkiens Brev, 142). Det finns många teologiska teman som ligger bakom berättelsen, slaget om gott och ont, triumfen av ödmjukhet över stolthet, förehavandet av nåd, död och odödlighet, uppståndelse, frälsning, omvändelse, självuppoffring, fri vilja, ödmjukhet, rättvisa, gemenskap, myndigheten och helande. I det stora hela barmhärtighet och ömkan (visas av Bilbo och Frodo mot Gollum) vilket är likt meddelandet från Herrens bön "och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo." Det var något som Tolkien definitivt hade i åtanke under Frodo kamp mot Ringen.
Religiösa motiv annat än kristendom kan urskiljas som starka influenser i Tolkiens Midgård. Panthéon i Valar och Maiar (mäktiga och mindre mäktiga gudar/änglar) som ansvarar för att skapa och upprätthålla allt från himmel (Manwë) och hav (Ulmo), till drömmar (Lórien) och dömer (Mandos) tyder på en förkristen mytologi i stil, med undantag av att dessa Valar och Maiar själva är skapelser av en monoteistisk enhet - Illuvatar eller Eru, "Den enda."
Andra förkristna mytologiska referenser kan ses i representationer av: "Grön Man" - Tom Bombadil, Visa män - Istari (vanligen kallade Trollkarlar, kanske mer av änglar), Gestaltförändrare - Beorn, Odödliga andar - Kummelgastar, Edsbrytare, kännande ickemänniskor - Dvärgar, Alver, Hober, och naturligtvis, Enter. Magi används fritt i Midgård, och kan hittas i inte bara ibesvärjelser från Trollkarlar, utan i vapen och verktyg av krigare och hantverkare, i uppfattningar och förmågor hjältar, och i den naturliga världen själv.
Tolkien har upprepade gånger insisterat på att hans verk inte var en allegori av något slag, och även om hans tankar i fråga nämns i inledningen av boken, har det varit tunga spekulationer om att den styrande Ringen är en allegori för atombomben. Dock hade Tolkien redan avslutat större delen av boken, och planerat slutet i sin helhet, innan de första atombomberna blev kända för allmänheten under de atomära bombningarna av Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945. Hur som helst så är där ett framträdande tema av förtvivlan inför ny mekaniserad krigföring som Tolkien själv hade upplevt i skyttegravarna under Första Världskriget. Utvecklingen av en speciellt uppfödd Orch-armé, och förstörelsen av miljön för att göra det möjligt har moderna resonanser. Ändå var författarens egen uppfattning i frågan om allegorier att han ogillade dem, och det vore oansvarigt att avfärda sådana direkta uttalanden om dessa frågor lätt.
Handlingen i Sagan om Ringen bygger på hans tidigare bok Hobbit och mer indirekt från historierna i Silmarillion, som innehåller händelser som karaktärerna i Sagan om Ringen ser tillbaka på i boken. Hoberna blir indragna i stora händelser som hotar hela världen, Sauron, en ond ande som försöker återta sin förlorade Ringsom återställer honom till full styrka.
Handling []
Se seperata artiklar Sagan om Ringen, Sagan om de Två Tornen och Sagan om Konungens Återkomst.
Kritik[]
Boken karakteriserades som "barnslig smörja" av amerikanska kritikern Edmund Wilson i sin essä "Oo, de hemska Orcher", och 1961 skrev Philip Toynbee något i förtid, att boken hade "gått in i en barmhärtig glömska". Trots att hon aldrig hade läst Sagan om Ringen så skrev Germaine Greer "det har varit min mardröm att Tolkien skulle visa sig bli den mest inflytelserika författaren under nittonhundratalet. Min mardröm har förverkligats."
W.H. Auden kritiserade också boken i en artikel i Critical Quarterly 1968 "Gott och ont i Sagan om Ringen", och protosterade mot Tolkiens tanke om förnimmande arter som är inneboende av ondska utan möjlighet till försoning. (Detta är en kritik ofta riktade mot Tolkien under sina sista år.) Å andra sidan, i New York Times bokrecension, kallar Auden boken för "ett mästerverk i sin genre" som "lyckats där Milton misslyckades" i att skildra en episk kamp mellan gott och ont, och skrev att den "aldrig bröt läsarens känsla av trovärdighet."
Dessutom likt nästan alla fantasy böcker är Sagan om Ringen också anklagad av evangelister för dess påstådda hänvisningar till halv-hedniska element och "ockultism".
Science-fiction författaren David Brin har kritiserat böckerna för dess blinda hängivenhet till en traditionell elitistisk social struktur, dess positiva skildring av dödandet av motståndare, och dess romantiska bakåtblickande världsbild. Denna kritik levererar ofta också liknande anklagelser om rasism.
En annan anmärkningsvärd science-fiction författare Michael Moorcock skrev en lång och genomträngande kritik av boken under titeln Epic Pooh, där han lyfter fram tesen att den helt enkelt var en barnberättelse skriven på ett språk präglat av episka myter.
Kina Mieville, en modern science-fiction författare kritiserade Tolkiens verk som "bakåtsträvande". Mieville är också en kritiker mot senare science-fiction böcker som är tungt baserade på Tolkiens verk, och bygger på tanken att den sortens böcker är klyscha.
Alternativa Titlar[]
J.R.R. Tolkien hade många tänkbara alternativa titlar för Sagan om Ringen och dess volymer innan de slutliga titlarna valdes. En tidig titel för trilogin var "The Magic Ring" (John D. Rateliff, History of the Hobbit). Från ett brev till Rayner Unwin, skriver Tolkien:
"Skulle det inte bli bra om boktitlarna var t.ex. Sagan om Ringen: Vol I; Ringen Ser Sig Iväg ch Ringen Vandrar Söderut, Vol II; Isengårds Förräderi och Ringen Vandrar Österut, Vol III; Ringens Krig och Slutet på Tredje Tidsåldern? Om inte, kan jag just nu inte komma på något bättre än: I; Skuggan Växer II; Ringen i Skuggan III; Ringens Krig eller Konungens Återkomst."
- J.R.R. Tolkiens Brev, Brev 136
En anteckning från detta brev anger att ett manuskript finns i Marquette University, Milwaukee, USA, och har en annan uppsättning av titlar: Vol. I; Den Första Resan och de Nio Följeslagarnas Resa, Vol. II; Isengårds Förräderi och Ringbärarens Resa, Vol. III; Ringens Krig och Slutet på Tredje Tidsåldern.
I Brev 139 skriver Tolkien igen till Unwin med sina nya preferenser: I Skuggans Återomst, II Skuggan Växer och III Sagan om Konungens Återkomst. Den 17 augusti skriver han om sina uppdaterade val: I Brödrarskapet av Ringen, II de Två Tornen (avsiktligt tvetydig), III Ringens Krig.
Adaptioner av Sagan om Ringen[]
Film[]
Bakshi[]
Läs huvudartikel: Sagan om Ringen (1978 film)
Denna film, som ursprungligen släpptes av United Artists, regisserades av Ralph Bakshi och använder en animationsteknik som kallas rotoscoping där bilder av levande aktörer filmas för att sedan skissas över.
Filmen var från början en del en av idé att dela upp Tolkiens berättelse så att del I slutar efter slaget vid Helms klyfta, men innan Sam, Frodo och Gollum korsar Döda Träsken, och att del II startar upp från där första filmen slutade. Filmen gjordes för en minimal budget på 52 000 000 kronor, och drog in 195 000 000 kronor i kassan.
United Artists såg filmen som en flopp och vägrade att finansiera en del II (som täcker resten av historien). Istället lämnade de dörren öppen för Rankin/Bass att slutgöra arbetet.
Rankin/Bass[]
Läs huvudartikel: Sagan om Konungens Återkomst (1980 film)
Den animerade TV-versionen av Sagan om Konungens Återkomst från 1980 tar sin start från där boken började, och inte varifrån Bakshis film slutade. Dessutom var förändringen i stil och karaktär ganska märkbar.
Då denna film riktade sig till en yngre publik, klagade många vuxna entusiaster på att en stor del av djupet och mörkret från boken slopades.
Peter Jackson[]
Läs huvudartikel: Sagan om Ringen trilogin (film)
Miramax utvecklade en fullfjädrad adaption av Sagan om Ringen, med Peter Jackson som regissör. Så småningom blev Miramax oroliga för blotta omfattningen av det föreslagna projektet och ville kombinera de föreslagna två filmerna till en film. Peter Jackson fick till en överenskommelse med Miramax att om han inte kunde hitta ett nytt filmbolag för att stödja projektet, skulle han lämna projektet och lämna de rättigheter och allt arbete som hittills genomförts med Miramax. Men 1998 antog New Line Cinema produktionsansvaret och meddelade oväntat att det skulle spela in inte bara två, utan tre filmer.
De tre filmerna (utförda med omfattande datorgenererade bilder, till exempel i de stora stridsscenerna med hjälp av "Massive" mjukvara) filmades samtidigt. Jackson filmade alla större scener i sitt hemland Nya Zeeland. Sagan om Ringen släpptes 19 december, 2001. De Två Tornensläpptes den 18 december 2002 och Sagan om Konungens Återkomst släpptes över hela världen den 17 december 2003. Samtliga tre filmer vann Hugo Awardför bästa dramatisk presentation under sina respektive år.
Även om vissa har kritiserat dessa filmer eftersom de har förändrat historien något och utan tvekan har en märkbart annorlunda ton från Tolkiens ursprungliga vision, har andra hyllats dem som anmärkningsvärda resultat. Peter Jackson har försvarat sina ändringar genom att påstå att han ser filmerna som enbart en mans tolkning.
Peter Jacksons tre filmer har tagit emot hela sjutton Oscars (fyra för Sagan om Ringen, två för de Två Tornen, och elva för Konungens Återkomst). Konungens Återkomst vann alla de elva utmärkelser som den nominerades för, däribland bästa fotografi - det var den första filmen någonsin i fantasy-genren att göra det. Medtotalt 30 nomineringar blev trilogin den mest nominerade i Akademins historia och överträffar Gudfadern-seriens 28 nomineringar.
Konungens Återkomst alla Oscar nomineringar ses allmänt som en övergripande utmärkelse för hela trilogin. Konungens Återkomsts 11 Oscars under 2004 års utdelning delar plats för flest utmärkelser för en film med Titanic sex år tidigare och Ben-Hur från 1959.
De visuella-effekterna ses som banbrytande, särskilt efter skapandet av den känslomässigt mångsidiga digitala karaktären Gollum. Omfattningen av produktionen ensam - tre filmer rygg mot rygg under en period av drygt tre år - är enastående.
Filmerna har också visat sig ha framgångar med biljettintäkter. Premiären av Sagan om Konungens Återkomst ägde rum i Wellington, Nya Zeeland den 1 december 2003 och var omgiven av fan fester och officiella kampanjer (produktionen av filmerna har bidragit väsentligt till Nya Zeelands ekonomi). Filmen drog in cirka 225 500 000 kr på premiären, vilket gör den till den sjunde bäst betalda premiären för en film släppt på en onsdag. Konungens Återkomst var också den andra filmen i historien, efter Titanic, att dra in över en 6, 5 miljarder kronor (i hela världen).
Fanatiker av filmerna har också sökt sig till de platser där trilogin filmades i Nya Zeeland, och många företag ägnar hela sin verksamhet åt att ta fansen till och från inspelningsplatser som Peter Jackson valde till Tolkiens episka trilogi.
Radio[]
BBC producerade ett 13-dels radioprogram av Sagan om Ringen 1955. Det är osäkert om Tolkien någonsin hört någon av dessa. Ingen av dessa inspelningar existerar idag. Det är en mycket trofast anpassning, som innehåller några passerande referenser mellan Sagan om Ringen och Silmarillion.
1979 sändes en dramatisering i USA som därefter utfärdades på band och CD. Ingen rollbesättning eller krediter står med på förpackningen. Var och en av aktörerna spelades uppenbarligen in separat och sedan har olika delar redigerats samman. Till skillnad från BBCs inspelning där aktörerna spelades in tillsammans, interagerade inga skådespelade med varandra och serien lider mycket utav detta faktum.
1981 sände BBC en ny, ambitiös dramatisering av Sagan om Ringen i 26 halv timmes omgångar.
Priser[]
1957 gavs den International Fantasy Award
2003 utnämnde BBC Sagan om Ringen till nationens mest älskade bok
I 2004 visade en Australiensk omröstning att Sagan om Ringen var landets mest älskade bok.
En omröstning på Amazon.com visade 1999 att kunderna röstat fram Sagan om Ringen till årtusendets bästa bok.
2002 röstades Tolkien fram till den 92:a främsta Britten någonisn av BBC.
2004 röstades Tolkien fram till den 35.e främsta Sydafrikanen någonsin av SABC3.
I en omröstning 2004 ansåg 250, 000 tyskar att Sagan om Ringen var deras favorit bok.
Sagan om Ringen kom på 3:e plats på Litteraturlistan.
